a 1. 2 Mos 30,8
b 2. 1 Mos 34,1
d 6. Job 38,35; Ps 33,9; Bar 3,35
g 11. 1 Mack ,3,18
h 14. 2 Kon 19,19; Jes 37,20; Sir 36,19
Jdt 9
Judits bön.
1Men Judit föll ned på sitt ansikte och strödde aska på sitt huvud och blottade säcktyget som hon var klädd i; det var just som rökoffret för den aftonen höll på att frambäras i Guds hus i Jerusalem. Och hon ropade med hög röst till Herren och sade: 2O Herre, min fader Simeons Gud, du som satte svärdet i hans hand, till att utkräva hämnd på främlingarna, dessa som löste jungfruns gördel för att kränka henne, som nesligt blottade hennes länd och skymfligt besudlade hennes sköte! Du hade ju sagt: »Det är en otillbörlig gärning.» Men likväl gjorde de så. 3Fördenskull prisgav du ock deras hövdingar till att bliva dräpta och bädden, som blygdes över deras listiga dåd, till att färgas av blod; du slog tjänarna tillika med furstarna, ja, furstarna på deras troner; 4du prisgav deras hustrur till rov och deras döttrar till fångenskap och allt bytet till att utskiftas bland dina älskade söner, ty de brunno av nitälskan för dig och räknade besmittelsen av sitt blod såsom en styggelse och anropade dig såsom hjälpare. O Gud, du min Gud, så lyssna också till mig, en värnlös änka. 5Det var ju du som gjorde detta, så ock det som gick förut och det som följde efter; det som nu är, och det som skall komma, det har du uttänkt. Och vad du har tänkt, det sker, 6och de verk du har beslutit, de träda fram och säga: »Här äro vi.» Ty alla dina vägar äro förut beredda, och dina domar äro bestämda på förhand. 7Men nu hava assyrierna församlat sig i talrik härskara; de förhäva sig över häst och ryttare, de yvas över sitt fotfolks kraft, de sätta sitt hopp till sköld och spjut, till båge och slunga, men de förstå ej att du är Herren, som gör slut på strider. 8 »Herren» är ditt namn. Slå då ned deras styrka genom din makt, och bryt sönder deras kraft genom din vrede. Ty de hava lagt råd om att oskära din helgedom och att besmitta det tabernakel där ditt härliga namn har sin vilostad och att med svärd slå av ditt altares horn. 9Se till deras övermod, och släpp din förgrymmelse lös mot deras huvuden, och lägg i min, i änkans, hand den kraft som jag åstundar. 10Slå genom mina läppars list trälen tillika med herren, och herren tillika med hans tjänare; kuva deras stolthet genom en kvinnas hand. 11Ty din kraft består icke i en myckenhet folk, ej heller ditt välde i starka män; nej, du är de betrycktas Gud, du är de svagas hjälpare och de maktlösas försvarare, deras beskyddare, som ansågos förlorade, och deras räddare, som man hade uppgivit hoppet om. 12Ja, du som är min faders Gud och Israels arvedels Gud, du himmelens och jordens Herre och vattnens skapare, du konung över hela din skapade värld, ack, hör du min bön; 13låt mitt tal och min list leda till sår och blånad för dessa som hava lagt onda råd mot ditt förbund, mot ditt heliga hus och Sions höjd och den boning som dina barn hava fått till besittning. 14Förläna hela ditt folk och alla dess stammar kunskap, och lär dem förstå att du är Gud, all makts och starkhets Gud, och att det är du och ingen annan, som beskärmar Israels folk. a b c d e f g h
Copyright information for
Swe1917